Den 11 mars 2010 klockan 20.02 kom min älskade dotter Embla till världen.

4100 gr och 52 cm.

Här kommer min förlossningsberättelse:

Natten mellan den 5 och 6 mars så vaknade jag av att jag hade ordentliga värkar, regebundna och starka, bara helt plötsligt. Jag väckte Daniel och sa att vi måste nog åka in nu, det är nog dags. Så vi gav oss iväg in till förlossningen med väskorna och alltihop. Vi båda trodde och hoppades på att det var dags! Men nej, där blev vi lurade, hon ville inte komma än, men jag hade börjat öppna mig, så antagligen kom dom starka värkarna utav det. Fick några värktabletter och råd om att åka hem och sova och vila mycket.

De följande dagarna så hade jag väldigt mycket förvärkar och sammandragningar, var väldigt trött och sov väldigt lite. Men det hände ingenting. Började känna mig väldigt frustrerad och smärtan av förvärkarna och sammandragningarna var nästan konstant, så fick åka in till förlossningen emellanåt och hämta värktabletter.

Morgonen den 10 mars så var allt som vanligt. Satte mig vid datorn vid 09.30-10.00 ungefär. Sen kändes det som att jag behövde gå på toa, hann bara innanför toadörren och så sa det bara "splash" på golvet, det var vattnet som gick, rakt på badrumsmattan! ;)

Så det var bara att ringa hem Daniel ifrån jobbet och in till förlossningen, dock utan värkar eller liknande, men man måste ju in vid vattenavgång ändå.

Dom undersökte mig och skickade hem mig med värktabletter och lite ny information. 3 dagar får man gå och vänta på att förlossningen ska dra igång av sig själv efter vattenavgång, och man måste åka in på kontroll på förlossningen varje dag då infektionsrisken är rätt så hög. Fick en tid klockan 14.00 dagen därpå.

Vi gick båda och la oss som vanligt den kvällen. Vi gick upp vid 05.00 som vanligt och åt frukost tillsammans och så åkte Daniel till jobbet och jag gick och la mig igen och sov lite till.

Vaknade vid ungefär 09.30 och åt litegranna och satte mig vid datorn en stund. Kände att det gjorde litegranna ont i magen, men inte så mycket mer än det brukade göra. Men allt eftersom tiden gick så började det göra lite mer och mer ont. Ringde in till förlossningen och sa att jag tror att jag har börjat få värkar. Då sa hon att jag kunde komma in när jag ville, men jag ville ju stanna hemma så länge som möjligt eftersom att förstföderskor brukar ta god tid på sig att föda.

Vid klockan 10.30 ungefär ringde jag till Daniel och sa att nu gick det inte längre, nu ville jag inte vara ensam längre, det gjorde bara mer och mer ont. Vi var framme på förlossningen vid ungefär 12.00 Dom satte mig i ett av dom vanliga rummen och tänkte göra CTG som vanligt, men där blev jag inte kvar länge då dom såg hur ont jag hade, utan det var bara till att ge sig iväg till ett förlossningsrum och börja med lustgasen, jag var 4 cm öppen och det började göra fruktansvärt ont trots lustgasen, men den hjälpte rätt så mycket ändå. Meningen är ju att man ska andas vanlig luft emellan värkarna, men det kunde inte jag, jag andades lustgas hela tiden för värkarna kom så tätt och var väldigt smärtsamma. Det var en tid där som jag var helt borta i princip. Sen så förberedde dom för epidural och det tog rätt så lång tid innan dom kunde sätta sprutan på mig då jag inte kunde vara stilla. När den väl var satt så kunde jag slappna av och samla nya krafter i ungefär en halvtimme, sen var jag så mycket öppen, ungefär 9 nästan 10 cm, så den funkade inte längre och det var inte lönt att fylla på eller försöka med något annat. Jag andades lustgas igen, men den hjälpte i princip ingenting den heller mer än att det var skönt att hålla i masken och skrika i den.

19.35 började krystvärkarna och 20.02 var min prinsessa ute och på min bröstkorg. Hon är den vackraste jag någonsin har sett och det var kärlek vid första ögonkastet! <3

<3 Embla <3

Nu är det 1 vecka kvar till BF. Känns häftigt, spännande, men läskigt samtidigt.

Inatt trodde jag nästan att det var dags att åka in. Hade rejält ont, men det lugnade ner sig efter ett tag, så det är bara till att vänta lite till.

Känns så häftigt att snart kommer vi att vara 3 stycken i familjen, men samtidigt så känns det väldigt overkligt. Det är bara jag och Daniel i några dagar till, sen har vi en liten dotter eller son i resten av våra liv.

Jag ser fram emot att få se och träffa det lilla underverket som har legat i min mage så länge nu. <3 Är så nyfiken på om det är en pojke eller flicka också. Det spelar ingen som helst roll vilket det är, men man är ju nyfiken! :)

Börjar bli lite nervös för förlossningen, men jag är positivt inställd och jag tror att det kommer att gå bra! :)

Jag funderar på om jag och älskling ska gå på bio ikväll, det vore mysigt. Alice i underlandet tänkte jag. Kommer ju att dröja ett tag innan man kan gå på bio igen sen, plus att jag och älskling har pratat om att gå på bio sedan i höstas. :P

Nu ska jag ta och börja göra mig iordning för dagen! :) Ha en jättebra dag allihopa!

Många kramar ifrån mig!

  Daniel <3 Stina

16 dagar kvar till beräknad förlossning, 31 dagar kvar till eventuellt igångsättningsdatum om det inte skulle sätta igång av sig självt.

___________________________________________________________________

Tyko har sin tjej här för tredje dagen, men verkar inte ske så mycket action direkt tyvärr. Trodde det skulle gå smidigt och lätt, men ack så fel man hade. Synd, för hon är en väldigt söt liten tjej, hon ser ut som en miniatyrleonberger. :)

Roligt har dom tillsammans iaf och skönt för Tyko att ha lite hundsällskap, är rätt så länge sedan nu.

Kört snöslunga idag för första gången, det var roligt! Och mycket enklare än vad jag trodde.

Sitter och väntar på att älskling ska komma hem ifrån miniracet så vi kan äta kvällsmat och mysa.

Har haft rätt så ont idag, men försökt att fylla ut dagen med att göra lite allt möjligt och försökt att få tiden att gå lite fortare. Har dammsugit nedervåningen och lagat ugnspannkaka med fläsk. Sen har jag och älskling skottat lite snö ifrån taket.

Ska väl ta och göra iordning lite gott att äta nu, ni får ha det så bra!

Massa, massa, massa snö är det ute och än har det inte slutat snöa.

Den här vintern är verkligen en vinter som man sent kommer att glömma. Förstår inte vart allt kommer ifrån, har snöat sedan igår i princip helt oavbrutet ju.

Har varit ute och sopat två snöhögar idag, och efter ett tag så fick man fram två bilar! :P Sen har jag skottat balkongen ren med. Så jag har varit duktig idag tycker jag! :)

Har börjat bli tattoo och piercingsugen igen nu, är ju ett tag sedan man gjorde något av det, men får lov att hålla mig ett litet tag till. Ska försöka rita ihop någon fin tatuering med bebisens namn och datum eller liknande sen.

Sen är det ju det här med ekonomi med, men man får väl börja spara nu så kanske man har råd till hösten sen eller nåt.

Blir kanske något lite mer synligt den här gången iaf, som på handleden, vilket väl kommer bli till min familjs stora fasa?!

Nä, nu börjar det bli lite tomt uppe bollen, kommer inte på så mycket mer att skriva för tillfället.

Ha det så jättebra! :D

Puss & kram.

<3 Saknar dig Daniel! <3

Längtar till du kommer hem så jag kan få krama och hålla om och pussa dig!

Så har man börjat få förvärkar då antar jag. Eftersom att jag inte har något att jämföra med så kan jag inte säga säkert att det är så det är. Men har läst mig till att det ska kännas som mensvärk och att det kan vara en känsla som typ "drar" neråt och att man kan ha ont i ryggen och sådär. Och så känns det ju. Började igår em vid typ 16-tiden, fortsatte mer eller mindre hela natten. Och när man hade gått och lagt sig så blev det mer smärtsamt, så har inte sovit mycket inatt inte. Magen blir stenhård och spetsig.

Nu på morgon när jag steg upp så känns det som att det har avstannat lite, bara lite molande värk kvar, inget direkt nämnvärt. Känner mig liksom lite lurad, ska man behöva gå igenom många sömnlösa nätter med smärta utan att det ska få sätta igång på riktigt?

Usch, känner mig gnällig och på dåligt humör, men kanske inte så konstigt med tanke på hur lite man sover. Man klarar sig helt klart på mindre sömn än vad man kan tro. Men jag är nog inte så rolig nu med mina humörsvängningar.

Saknar min älskling som är på jobbet. Skönt att veta att han har så nära hem, men jag hade gärna haft honom här. Men, men, försöker jag sova eller slumra lite nu om det går, så går det fort till han kommer hem igen.

<3 Jag älskar dig så innerligt mycket min Daniel! <3

Ni får ha en jättebra torsdag! :)

PS. Glöm inte kolla på TV-programmet om Susan Boyle - drömmen som blev sann ikväll! På kanal 4 klockan 21.00 DS.

Puss & kram!